Vissa dagar är man tvungen att byta låt på mp3-spelaren, byta radiokanal eller göra nya listor på spotify hela tiden. Man blir liksom aldrig nöjd, glad eller exalterad och blir tvungen att ta fram ett säkert kort ur sin spellista; Hey There Delilah med Plain White, Fix You med Coldplay eller Rosa Helikopter med Peaches. Det kan bero på att man är otålig, bakfull eller på något annat sätt mår mår mindre bra, och man tycker att alla låtar är dåliga, allt ger dåliga sinnesintryck och att hela världen är dålig. JA, JAG HAR LÄST RETORIK OCH LÄRT MIG ATT TRETAL ÄR EM EFFEKTIV STILFORM!
Jag vet inte om ens ”musik för själen” tvunget måste spegla ens musiksmak i övrigt, men något måste det säga om ens person. För mig betyder det kanske att jag har gömda drömmar om att bli artist, är bra på att fixa när någon mår dåligt och tycker om att se på situationer med ett helt annat vokabulär (jag bryr mig inte hurvida ni förstår vad jag menar)
Nu har jag insett att svensk hiphop funkar för själen också, så här kommer en av de låtar som ger min själ ro:
Ur ett litet perspektiv 